Skiljsmässosex är det bästa!

Min ännu man sa något kul idag, och det sved ju så klart lite och blödde en anidng. Vi håller ji på att skilja oss för fan och här sitter vi och flabbar som två nykära vinkärringar. Han, Mannen, sa att en av norrmännen han träffade i i helgen var den fulasat person han ngåonsin träffat (sett alltså). Och han sa det med DEN inlevelsen och DOM grimaseran inför barnen idag under middagen (kyckling och ris) och jag sa naturgitvis att så säger man inte blablabla. Jojo. Innerst inne vek jag mg flerdubbelt av skratt. Min man är så inelvelsefull. Ibland. Dock inte när vi ska göra hu-hu-hu ni vet. Eller rättare sagt då när vi ännu det känns som hundra år sen i alla fall försökte.

jojo KAnske är det nu det släpper? Typiskt. Nu när vi redan bestämt oss. Skiljsmässosex! Som gjort för kvällspressen:

”BODIL, 34: SEXET HJÄLPTE MIG GENOM SKILJSMÄSSAN!”

Min man är fruktasnväst charmig när han är i centrum och råf roa och tjoa. Att min man sa något kul idag och att det sved lite är precis som ett ynka tröstmål på övertid. Man passar på att njuta just i ögonblicket, man vet ju att det redan är kört. Kört för länge länge länge sen.

män som får kvinnor att skratta… pssccchhhhhhhhh!!!!!

Jag måste medge: jag ghar varit rätt nedstämd i ett par dagar. Kommer det ngonsin att ordna sig? Livet, menar jag och gud vad min kopis och jag snackade om det över en fika vid Odenplan idag. ja herrejäclar.

fast som Kurt sa: nevermind (sen sköt han jufrsig sig sjävl)

Jag betalade 600 000 kr (hjälp!) i skatt förra året och eftersom jag gjorde det är jag en av de där KVINNLIGA KARRIÄRISTERNA eller vad det nu kallas. Och jag har skitballa barn. Och jag är sexuellt frigjord. Och jag kan nu välja och vraka bland råvindar ocvh bla bla bla. Jag är sjukt modern. Jojo!

Och just idag när jag var på ett möte, skitnervös men skitbra och skitproffsig och skitcharmig, omringad av kanske tio män i hemska julklapsslipsar längtade jag efter barnen, efter att stå och laga mat och etfer att masa omkring i pösbyxor med ett glas rött. Och hur hemmafruvarning e det inte att man får litr pirr och knip av att smygblogga om sin man när han sitter i rummet bredvid? ganska va!

Och tänk om jag får en andledning att blogga om skiljsmässosex i morrn? Oh hoppas.

Kram Bodil

mmm

ps: för några timmar sen ringde bestämmarslipsen från mötet och meddelasde att jag fick pr-kontot. Det är ett läkemedelsföretag, vilket kan jag inte säga fattar ni väl. De verkade gilla min värdemodell (jag kallar den så). Det är därför jag är på förhållandevis gott humör just nu. ds

Döttrar som slåss

Jag har tre barn. Här på bloggen tänker jag kalla dem Nian, Sexan och Tvåan. Efter ålder. Nian är en hona, de andra hanar. Det är viktigt det där med kön, K säger att det är det. Vadh an nu menar med det? Pratade lite med Nian under middagen (fiskpinnar, äggsås, potäter). Hon var upprörd och hamnade i handgemäng igen på fotbollsträningen. Den ene knuffade, den andra retade och blablabla. Stackars liten stor. Och hon gav så klrt igen, bonkade på den ena bratzflickan efter den andra. U go girl!

ja usch för våld. Fy fyfy. vilekn mamma man är va?! Fast jag skulle väl gjrt likadant nog, ta ingen skit hete rdet ju.

Har fått kommentarer på min stavning. Mest av K, vem annars? K är här, jojo han tog bussen hit (ta-ra!!!). Nu sitter han på nerevåningen och kollar på spansk fotboll med Nian. K är som ett plåster vid min tv när han är här och Nian är esom ett plåster på K när han är här. K har varit på handboll i erikdsaldhallen och verkar glad för en gångs skull. Jag ville också vara där men HELVETE också Nian, Sexan och Tvåan måste ju få sina fiskpinanr var dag. Ungjävlar, mina kär aälskade små ungjävlar.

Sexan är typen som bara sitter i ett hörn och läser tidningar eller ritar udnerliga teckningar. Skönt. Han går till skolan själv dessutom. Kan läsa, skriva, räkna blablabla och jojo han är väl mest ensma men det går väl över. Hoppas jag.

Typiskt kvinnor va bara prata om sina barn så fort de får chansen. Fast å andra sidan, vi e ju ganska många, vi mödrar.

Tvåan säger inte så mycket heller är inne i sin fixarperiod (”kan selv!”). SKönt, det med. Tvåan är väldigt lik sin pappa. Lik sin pappa som är mer som gubben i lådan, dyker upp då ocj då och lattjar lite eller har huvudvärk elllr vad han nu kallar det. K säger att jag måste ge min man (soon not to be my man) ett namn här på bloggen.

Mannen ja, eller tja boyman snarare, som tillsammans med en kompis kommit på en tdligen alldeels fantastisk programmeringslösning  till  tv-spel  och nu tjänar miljoner och far som en jojo mellan  svergie och norge. Mannen får han heta. Mannen… haha. Mannen säger att ett japanskt bolag vill köpa dom blablabla. Grattis då. Bara han delar med sig till barnen (och mig genast!) for ever annars måste jahg döda honom. nä men seriöst. Min man läser inte bloggar, han läser inte överhuvudtaget ska jag be att få tala om. Folk som inte läser finns inte på min världskarta. Sa jag att vi ska skiljas?

Nu tjuter Tvåan. Det beryder att klockan måste vara nio. Man kan ställa klockan efter honom, vällingbilens exakta avgångstider. Ska tvåråignar dricka välling? vem bryr sig.

Kram Bodil

Kort om mig

Hej igen, skulle åkt på en lägenehtsvisning men den blev inställd. Konstigt. Lägenhet ja, vi ska ju skilja oss, jag och min man, och gissa vem som äger kedjehuset (inte radhuset) vi ännu bor i. ni gissa rätt. Min man äger det. K har naturligtvis hundra tankar om det där jojo men jag säger att det var ett medvetet val när jag och mina två barn flyttade in för några år sen. Det var praktiskt och vi hade inte längre råd med lägenehten i stan. Och min man var lite i samma sits efter en separation. Jag kan det där med separationer. Tro mig.

Man måste ge och ta. Ibland måste man. Särskilt med ett knippe ungar vilka man oroar sig för också.

Men nu var det irne det jags kulle prata om.

Jag är född i Gävle för 34 år sen. Mina föräldrar är några av byns (jag kallar den byn) större mäklare och har jobbat ihop sen 30 år tilbaka. Först tänkte jag också bli mäklare men sedan kom jag in på en skola i USA några år efter gymnaisiet. Läste mediakunskap och beteendevetenskap i flera år efter att ha fått ett stipendium. MIna föräldrar var stenhårda med att jag skulle klara mig själv. Undantaget är att de via en kontakt hjälpte mig och min första man (han var lärarvikarie på ett mellanstadie och inte särskilt välbärgad allstå) med bostad i Stockholm när vi fick första barnet. Och när han dog var jag och barnen tvungna att lämna lgneheten.

Jojo jag kanske låter kall och saklig kring hela konkarongen men helvete om ni visste vad jag gått igenom.

I gymnasiet och några innan jag reste iväg för att plugga flackade jag mest runt i sverige och en del i England. Sjöng och spelade i ett ganska aggresivt punkband som hette Strupet. Vi var väl okej och hade en del spelaningar på fstivaler men dt känns som välfigt länge sen. Bland det bästa jag vet är att åka i min ford jeep fort och spela Nightwish väldigt högt. Då känner jag mig fri och på väg. Jojo så är det.

Jag har tydligen lite svårt att hålla mig till ämnet. K har väl sagt att jag jobbar med PR och ja det stämmer jag fick jobb redan under vår utbilngind här i Stockholm för några år sen, och pga min mans död gick jag in helt och hållet för jobbet. gick över lik, tjänade pengar, slickade röv och sparkade neråt, ett himla spel alltiphopa. Jag förvånade mig själv rentav. För et år sedan blev jag egen och nu jbbar jag med några få uppdrgagsgivare åt gången och bestämmer själv över min tid. hmm nu kommer nioåringen hem från fotbollsträningen också bäst jag slutar skriva och börjar med middagen och umgås lite med henne. Mannen, förresten, skithögen, arslet, han jag tycker om så förbannat men jojo men men är på resa till Norge igen, om ni undrar. K kanske skulle komma senare också om han orkar. Mina barn gillar K mer än de gillar min man. Inte så konstigt juförsig.

Kram Bodil

Hej jag heter Bodil!

Hej jag heter Bodil. Det är jag med den roliga näsan på bilden ovn. Tyresös egna orginal. Jag är 34 år, mamma till tre underbara vildar (barn) och jo med två olika pappor också. Den första mannen älskade jag, men han dog pga ett hjärtfel. Typiskt. Jag ska berätta mer om det senare. Sedan träffade jag den andra mannen genom jobbet och han verkade fin och allt så blev vi ihop och han sa att han inte kunde få barn pga dålig spermiekvalitét elle rvad det heter. Men jag ville inte ha några fler barn så det var bara bra. Jag belv s klart med barn. Plötsigt funkade hans grejer som de skulle. Typiskt. Sen gifte vi oss. Och jag som aldrig mer någonsin skulle gifta mig. Och då visade sig hans verkiga jag och han var otrogen men vi pratade om det och minsann vi skulle ha ett öppert förhållandde. Men sånt fungerar itne. Nu ska vi skilja oss.

Kristian (han heter så), han som startade den här bloggen spm jag lånat och nu ändrat och bytt lösenord på haha!, träffade jag under en utbilfding vi båda gick. Vi fick ihop det under en skolfest i början av 2005, vi var båda nere och ledsna, jag över min mans död och han för att lämant sin flcikvän mm.

Jag vet inte vad K har hittat på om mig, har inte orkat läsa allt. Skijsmässoblogg vetefan det blir nog mer en dagbok eller hela mina historia helt enkelt. Skriver mer ikväll eller senare i veckan.

Kram Bodil